Rennäringen och språket är centrala verksamhetsområden för Sametinget
Rennäringen och språket är Sametingets två viktigaste ansvarsområden. 61 % av Sametingets anslag ska användas för främjande av rennäringen. 15 % av anslaget ska användas för språkarbetet i samiska. Kulturanslaget är bara 4 % och förvaltningsanslaget 20 %. Av ett 50-tal anställd personal på Sametinget arbetar nära hälften med dess frågor, en tredjedel direkt med främjande av rennäringen och en femtedel är språkmedarbetare.
Sametinget är statens centrala myndighet för rennäringen och det samiska språket. Denna förändring har kommit till under de senaste fyra åren med det tydliga motivet att öka samernas självbestämmande.
Guovssonásti kan konstatera att Sametingets folkvalda del inte hunnit med i denna utveckling. En självklar förutsättning för att öka samernas självbestämmande i dessa frågor är att Sametingets folkvalda kan utöva sitt självbestämmande i dessa för samisk kultur viktiga frågor.
Guovssonásti vill inrätta folkvalda myndighetsorgan, s.k. nämnder, för bl.a. dessa myndighetsområden. De folkvalda ska enligt sametingslagen medverka i myndighetsutövningen genom sådana nämnder.
För språkarbetet har Sametinget under en tid haft en språknämnd. När Jordbruksverket hade myndighetsansvaret för rennäringen hade myndigheten skyldighet att samråda med samiska företrädare i sin myndighetsutövning. Båda dessa medbestämmande- och självbestämmandefunktioner har blivit eftersatta i Sametingets regi.
En rennäringsnämnd bör, enligt Guovssonásti, snarast inrättas och utses på motsvarande sätt som rennäringsdelegationerna utses vid länsstyrelserna.
Rennärings- och språkfrågor behandlas regelbundet av plenum och styrelse. En förutsättning för en långsiktig politik är att Sametinget i dessa frågor också har tydliga handlingsplaner som kan verkställas av de valda nämnderna. För språkfrågorna har plenum i februari i år fastställt mål och organisering av språkarbetet. Av olika skäl har plenums begäran om en handlingsplan ännu inte föreslagits.
Sametinget har ett stort ansvar att komma med riktlinjer och regelverk för rennäringens utövande. Det berör både enskilda rennäringsutövare och samebyar och förhållandet mellan dessa ibland konkurrerande parter.
Sametinget disponerar c.a. 125 miljoner kronor för främjande av rennäringen. Det är viktigt att Sametinget i sin planering klarlägger hur dessa medel ska användas. För rennäringsutövarna är det viktigt att få veta hur medlen används och ha möjlighet att lämna synpunkter till de folkvalda hur rennäringen bäst ska främjas. För de folkvalda är det viktigt att kunna gå rennäringsutövarna till mötes i sin myndighetsutövning.
Sammanfattningsvis kommer Guovssonásti att verka för att samiskt självbestämmande stärks genom att inrätta beslutande myndighetsorgan, nämnder, i Sametinget och genom politiska handlingsplaner redovisa hur för samekulturen viktiga frågor ska skötas.
Per Mikael Utsi vid Sametingets allmänpolitiska debatt den 24 maj 2011