Guovssonásti
Sámediggebellodat/Sametingspartiet

Krav på författningsändringar för toleransnivå 

Inlägg under Sametingets plenums allmänpolitiska debatt i Orrestaare, 20 februari 2019

Förra månaden hade Sameradion reportage om psykisk ohälsa och jag fick frågan hur rennäringsnämnden arbetar med den. Rennäringsnämnden arbetar med orsaker till att vårt folk i renskötseln mår dåligt. En av orsaken är höga rovdjursstammar och dålig ekonomi.

Rovdjuren har idag ett bättre rättsskydd än renen. Det finns inget lagligt skydd för renen. Riksdagen har beslutat 2013 om att rennäringen inte ska behöva tåla mer än max 10 procent förluster till rovdjuren. För rennäringen är toleransnivån 5 procent. Idag ligger vi på 20 procents förluster i renskötselområdet. I enskilda samebyar ligger förlusterna på upp till 40-50 procent.

Art och habitatdirektiven styr rovdjurspopulationen i Sverige utan hänsyn till renskötseln.
Vi behöver förändringar i lagstiftningen och det är den politiska viljan hos våra riksdagspolitiker som saknas. Rovdjursfrågan är stor och omfattande och innehåller rovdjursinventering i hela landet, vi ser idag konsekvenser av budgeten som beslutades i Riksdagen det innebär mindre pengar till inventering av rovdjur. Kan vi inte inventera rovdjuren i hela Sverige vet vi inte heller hur många rovdjur som finns.

Ersättning för rovdjursdödade renar, idag ersätts endast 40 procent av de faktiska skador som rovdjuren orsakar, det finns beskrivet i Sametingets rapport om rennäringens tillstånd som inlämnats till regeringen i ett speciellt uppdrag. Gynnsam bevarandestatus är ett fint ord till skydd för rovdjuren, Sametinget ser att det finns utrymme att minska rovdjursstammarna i Norra förvaltningsområde, beslutet ska tas på regional nivå. I en viltförvaltningsdelegation där renskötseln representeras av två ledamöter av 17 st. Länsstyrelsen uppfyller inte lagen om samråd eller inflytande i frågor som berör enligt minoritetslagen och urfolksdeklarationen och rovdjursfrågan är en fråga som berör eftersom det är den enskilda renägaren som idag betalar för Sveriges rovdjurspolitik.

Förra veckan mötte jag frustrerade renskötare, Sametinget anordnade en konferens där samebyar, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen var inbjudna för att se hur vi ska nå målet om toleransnivå på max 10 procent. Samebyarna ser idag inga förändringar i rovdjurspolitiken trots att sex år har gått sedan propositionen antogs. Återigen är det den enskilda renägaren som betalar för Sveriges rovdjurspolitik.

Nu är det dags för förändring. Sametinget har beslutat om en strategi för att få Staten/ regeringen att ta ansvar och göra de åtgärder som krävs för att nå toleransnivån. FN:s rasdiskrimineringskommitté har gång på gång kritiserat Sverige för att inte ta ansvar. Frågan måste synliggöras och debatt ska föras. Vi samer ska ta debatten och föra talan mot regeringen om rovdjursfrågan. Det har varit tyst för länge.

Att staten är skyldig att kompensera renägare för den skada statens rovdjur orsakar framgår också av att staten redan idag utger ersättning för rovdjursskador på ren. I november 2018 fattade EU- kommissionen ett beslut avseende ersättning. Beslutet innebär att skador på tamboskap som orsakas skyddade rovdjur ska kompenseras fullt ut, till 100%. SSR har i dagarna lämnat in en hemställan om en utredning avseende ersättning för skador och merarbete orsakade av rovdjur.

Idag jämställs inte traditionell kunskap med vetenskaplig kunskap och det är problematiskt när rovdjursersättningar ska baseras på vetenskapliga rapporter trots att renskötaren har stor kunskap om renens produktion och renens överlevnad.

Sametinget kräver att: 
Författningsändringar för toleransnivå på max 10 procents förluster ska genomföras, Rovdjursstammarna ska minska och rovdjursersättningen ska ersättas fullt ut.

Marita Stinnerbom
Partiledare, Guovssonásti