Guovssonásti bellodat
Partiet Guovssonásti

Försökssameby, bättre än utredningen "En väg framåt"


Guovssonásti anser att utredningen ska avvisas.

Utredningen skisserar i huvudsak öppet medlemskap i sameby för samer i form av textförändringar i gällande rennäringslag. Skissen är preliminär och ofullständig, bl.a. för

  • att den bygger på en nära femtio år gammal lag med idéer och regleringar som inte längre är anpassade till samisk rätt och nuvarande förhållanden i samebyarna
  • att den i liten utsträckning beaktar den utveckling av samernas rätt till land och vatten som bör fångas upp och preciseras i lagar
  • att den inte alls skisserar förändringar av samebyns organisering som en följd av förändringar av medlemskap, ändmål, ekonomisk verksamhet m.m.
  • att den mot bakgrund av tidigare överväganden och förslag inte tillför något nytt, utan snarare undergräver de tidigare presenterade möjligheterna till framåtsyftande lösningar.


Bakgrund

Indelningen och omfördelningen av samerna och deras land till distrikt, lappbyar och samebyar började inarbetas i lagstiftningen under slutet av 1800-talet när den förenade konungarikena Sverige och Norge hade behov av att göra ändringar och tillägg till kodicillen [1]. Under det arbetet framträdde också behov av att i en lag samla gällande dokument om samerna i Sverige.


Distrikt, enligt 1883-års lag om lappar som flyttar mellan de förenade Sverige och Norge [2]

I lagens 6 § infördes distriktsindelning för de samer som sökte bete för sina renar och distriktsmedlemmarna hade ansvar för skada som renarna orsakar de jordbrukande innevånarnas egendom. Kungen fastställde distriktsgränserna.

En distriktsförman utsågs av landshövdingen och förmannen fick uppgifter om vilka samer som hörde till distriktet. Förmannens tillsynsansvar var preciserad enligt lagens 8 § i sex punkter.


Lappby, 1886-års lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige [3]

I lagens 5 § föreskrevs att de för samerna avsatta land och områden i Norrbottens och Västerbottens lappmarker som bibehållits för samerna skulle delas in i lappbyar. Det var länsstyrelsens uppgift att verkställa indelningen i lappbyar. Det framgick inte av lagtexten eller av förarbetena om avsikten varit att alla ”lappar” skulle vara medlem i lappby, men lagen har tolkats till att avse enbart de renskötande samerna.

Varje lappby valde inför länsmannen inom sig en ordningsman för sex år. Ordningsmannens åligganden var preciserade enligt lagens 9§ i sex punkter.


Lappby för renskötselns bedrivande, 1928-års lag om rätt till renbete [4]

 I 1 § drogs gränsen mellan renskötselberättigade och icke renskötselberättigade samer så att den vars föräldrar eller förfäder bedrivit renskötsel ansågs vara ”av lapsk härkomst” och hade rätt att begagna sig av land och vatten till underhåll för sig och renarna.

Enligt 7 § skulle för renskötselns drivande samerna vara indelade i lappbyar. Samerna delades enligt 2 § in i ”fjällappar” och ”skogslappar” och enligt 3 § 3 mom. kunde områden för skogsrenskötsel begränsas om den var ett väsentligt hinder eller skada för fjällrenskötseln.

Varje lappby valde inför lappfogden inom sig en ordningsman för sex år. Till ordningsmannens åligganden hörde, enligt lagens 13 §, att vaka över att lagar och byordning efterlevdes och skulle ställa sig till efterrättelse den instruktion länsstyrelsen utfärdade.


Rennäringssakkunniga 1964

År 1964 tillkallade regeringen sakkunniga för att se över renbeteslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Rennäringssakkunniga överlämnade år 1968 sitt betänkande[5]. Sammanfattningsvis föreslår de sakkunniga att de dåvarande lappbyarna blir ombildade till nya lokala organ, benämnda renbyar, med väsentligt utökade befogenheter både i förhållande till medlemmarna och gentemot myndigheter och andra utomstående. Den rättsliga regleringen av renbyarnas verksamhet bör ske enligt samma huvudprinciper som tillämpas i fråga om ekonomiska föreningar, men åtskilliga särbestämmelser är nödvändiga med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för rennäringens bedrivande. Bl.a. bör de associationsrättsliga reglerna så långt som möjligt förenklas.


Regeringens proposition 1971 [6]

I regeringens proposition i februari 1971 föreslås olika åtgärder för att främja renskötseln. 1928 års renbeteslag föreslås ersatt med en ny rennäringslag [7]. Lappbyarna omorganiseras till samebyar med huvudsaklig uppgift att driva renskötseln. Denna organisation bygger på principen om samverkan mellan medlemmarna i byn såsom inom ekonomiska föreningar.


Stödjande medlemskap


Sameutredningen 1975

År 1970 tillkallade regeringen sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om åtgärder till stöd för samernas språk och kultur m.m. År 1975 överlämnade utredningen sitt huvudbetänkande[8].


Regeringens proposition 1977 [9]


Rennäringspolitiska kommittén 2001

Regeringen beslutade år 1997 att en kommitté skulle tillkallas med uppgift att kartlägga och redovisa de stödformer som kommer rennäringen, samerna, samisk kultur och sameskolorna till del samt att göra en översyn av rennäringslagen (1971:437) och rennäringsförordningen (1993:384). Utifrån kartläggningen och översynen skulle kommittén bl.a. föreslå hur renskötseln bör organiseras i framtiden samt utreda vilka uppgifter som i fortsättningen bör vara myndighetsuppgifter. Utredningen, som antog namnet Rennäringspolitiska kommittén, överlämnade i november 2001 sitt betänkande[10].

 Kommittén ansåg att det alltjämt ska finnas tvingande regler om sameby. Det innebär att lagen ska innehålla en bestämmelse om att det för förvaltningen av renskötselrätten inom ett visst område ska finnas en sameby. Bakgrunden till förslaget är att kommittén utgick från att renskötselrätten i huvudsak är en kollektiv rättighet. Den tillkommer den samiska befolkningen och utövas i dag av medlemmar i sameby. Kommittén fann att en lagregel om att det ska finnas en sameby för att förvalta renskötselrätten inom ett visst område är den mest ändamålsenliga lösningen. Kommittén föreslog att reglerna för samebyn så långt som möjligt ska vara desamma som för ekonomiska föreningar. Det innebär bl.a. att samebyn ensam ska svara för sina skulder. Medlemmarna ska inte längre ha något personligt betalningsansvar för samebyns skulder. När det gäller frågor kring bildande och upplösning av samebyn samt frågor om medlemskap krävs särskilda regler för samebyn. Förbudet för samebyar att bedriva annan verksamhet än renskötsel tas bort.

 Kommittén föreslog att samebyn som medlemmar ska anta alla samer som kan härleda sitt ursprung från samebyn. Kravet på att medlem ska vara same gäller inte make eller sambo till medlem. Sametinget ska kunna pröva frågan om en sökande är same eller har sitt ursprung i samebyn om det uppstår oenighet. Vid bystämman ska röstning, som huvudregel, ske så att varje myndig medlem har en röst. Om minst en medlem begär det ska i frågor som rör renskötseln, jakt och fiske varje medlem ha en röst för varje ren han eller hon innehar.

Sametinget lämnade sitt remissyttrande[11] över betänkandet, bl.a.

 

Samepolitik i förändring 2011 [12]

I skrivelsen begränsade sig Sametingets kommitté, Siida-juogus, till att göra en översyn av bestämmelser i den nuvarande rennäringslagen om samebyar och därmed sammanhängande frågor för att informera om en väg mot ny en samepolitik:

  • att gällande beskrivning av den samiska rätten i allt väsentligt ska vara oförändrad
  • att den rätt, som på grunden urminnes hävd tillkommer den samiska befolkningen, i svensk lag får beteckningen – den samiska rätten
  • att den samiska rätten är en egendomsrätt som skyddas i svensk grundlag
  • att regeringen ska bemyndigas att säkerställa sedvanerätten genom att fastställa den yttre gränsen för det område där den samiska rätten är bevisad och att denna rätt och detta område särskilt bör omnämnas i lag
  • att för utövande av den samiska rätten ska det alltjämt finnas samebyar och att den samiska rätten enbart får utövas av den som är medlem i sameby
  • att det bör framgå att nuvarande samebyar leder sin historia till tider långt före den svenska lagstiftningen
  • att samebyns ändamål ska begränsas till att förvalta gemensamma resurser, ombesörja den gemensamma renskötseln och till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna
  • att den samiska rätten enbart får utövas av den som är medlem i sameby och att alla samer har rätt till medlemskap
  • att det ska framgå i lag att medlem i sameby är same, med maka/make och underåriga barn, som kan härleda sitt ursprung till samebyns geografiska område samt andra samer som av samebyn beviljas medlemskap
  • att Sametinget ska kunna överpröva samebyarnas beslut om medlemskap
  • att gällande beskrivning av hur den samiska rätten får utövas i allt väsentligt ska vara oförändrad
  • att det ska framgå att den samiska rätten får utövas enskilt, i grupp eller genom samebyn
  • att medlem i sameby ska ha rätt att bygga bostad, där samebyn anvisar plats, och en sådan bostad ska bara få ägas av medlem i sameby
  • att den samiska rätten ska utövas med bevarande av de förnyelsebara naturresursernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls
  • att samebyn ska fastställa regler för samebyns och medlemmarnas bruk av samebyns resurser och reglera bruket med hänsyn till både sedvana och näringsverksamhet
  • att gällande beskrivning av samebyns förvaltning i allt väsentligt ska vara oförändrad
  • att samebyn ska kunna ha skilda verksamheter, däribland den gemensamma renskötseln, och att medlemmarna inte behöver medverka i alla verksamheter
  • att medlemmarnas rösträtt ska differentieras och anpassas till de verksamheter medlemmarna deltar i
  • att beslut om den gemensamma renskötseln och därmed sammanhängande frågor ska på begäran fattas med en röst per ren
  • att gällande beskrivning av samebyns ekonomiska förvaltning i allt väsentligt ska vara oförändrad
  • att inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren ska beräknas var för sig och ska fördelas mellan medlemmarna i förhållande till deras insatser
  • att inkomsterna och utgifterna för den gemensamma renskötseln alltid ska beräknas för sig och fördelas mellan renägarna efter reninnehavet
  • att samerna själva genom samebyn ska ha rätt att upplåta jakt och fiske till ortsbor
  • att upplåtelser av den samiska rätten inte får försämra förutsättningarna för att inom det berörda området bedriva samisk markanvändning med stöd av den samiska rätten


Adaptiva samebyar 2012 [13]

I ett positionsdokument inför framtagandet av en ny samepolitik ger Samernas riksförbund (SSR) uttryck för vad som bör göra de centrala delarna i svensk samepolitik. Ett avsnitt i dokumentet behandlar förändringar i samebystrukturen inklusive övergång till adaptiva samebyar.

Det behövs en flexibilitet i renskötsellagstiftningen, som ger samebyarna stor frihet i hur de utformar sin verksamhet och struktur genom samebyns stadgar. En dialog mellan gamla och nya medlemmar kommer att leda till frivilliga förändringar. Svensk lagstiftning måste möjliggöra denna förändring. Det är angeläget att same som uppfyller kriteriet ges medlemskap. Uppdelningen av samer kan annars verka splittrande på det samiska samhället.

Förutsättning för medlemskap är att personen i fråga är same som har sitt ursprung i sameby, d.v.s. minst en av förfäderna i rakt nedstigande led fått sitt levebröd från traditionell samisk markanvändning såsom renskötsel, jakt och fiske inom samebyns åretruntmarker och där varit medlem i sameby, lappby eller sijte.

Sameby beslutar om medlemskap och ett nekande kan prövas i domstol. Sameby ska kunna utesluta eller neka medlemskap för en person som genom tidigare handlingar demonstrerat att denna inte är beredd att agera för samebygemenskapens bästa. Personliga motsättningar är dock inte skäl att neka medlemskap.

Medlemskap i sameby ger i sig själv inte rätt att bedriva renskötsel om de renskötande medlemmarna bedömer att det inte finns utrymme. En viss naturresursöverföring bör dock göras i form av rätt för nya samebymedlemmar till handredskapsfiske och småviltsjakt för husbehov. De nya medlemmarnas jakt och fiske får inte inverka negativt på de existerande medlemmarnas försörjning på renskötsel, jakt och fiske.

I beslut i allmänna frågor deltar samtliga samebymedlemmar och i renskötselfrågor deltar endast de renskötande medlemmarna. Allmänna frågor är de frågor som i lag eller stadga definierats som sådana, men de renskötande medlemmarna kan besluta att fler frågor utgör allmänna frågor. Endast årsmötesbeslut som direkt inverkar på medlems egendom eller annat av betydelse för denna ska kunna överklagas.

För att omställningen till adaptiv sameby ska kunna fungera är det nödvändigt att förbudet inom sameby att bedriva annan näring än renskötsel upphävs. Förbudet att vidareupplåta jakt och fiske avskaffas också. Detta främjar samebyarnas ekonomi och ökar gemenskapen. En möjlig utveckling i många samebyar är att renskötseln får sällskap av ett visst mått av kompletterande aktiviteter, där nya samebymedlemmar har en central roll.


Försöksverksamhet med sameby 2017 [14]

I motion 507 yrkar ledamoten att Sametinget begär att regeringen och riksdagen inrättar en lag om försöksverksamhet med ändrad samebyorganisation som på samebys begäran kompletterar gällande rennäringslag under försökstiden. I motionen föreslås att under tiden den 1 januari 2018 – 31 december 2021 ska det genomföras en försöksverksamhet med ändrad samebyorganisation, som Sametinget beslutar om efter ansökan från sameby. Följande särbestämmelser föreslås under försökstiden:

Till försökssamebyns bildande ska Sametinget kalla samtliga medlemmar i sameby som förvaltar renskötselrätten inom betesområdet och annan same som senast två månader före sammanträdet anmält att han är intresserad av medlemskap i försökssamebyn.

En försökssameby har till ändamål att för medlemmarnas gemensamma bästa förvalta renskötselrätten inom sitt byområde samt de övriga områden samebyn nyttjar. Förvaltningen får inte ske i strid med renskötselns intressen inom försökssamebyn. En försökssameby kan även ha andra ändamål enligt vad som framgår av stadgarna.

Medlem i försökssameby kan den bli som är

1. same som kan härleda sitt ursprung till samebyns geografiska område,

2. maka/make eller underårigt barn till medlem enligt punkten 1 eller efterlevande maka/make eller underårigt barn till avliden sådan medlem.

Om försökssamebyn inte antar sökanden som medlem, kan frågan prövas av Sametinget på försökssamebyns eller sökandens begäran. Sametingets beslut får inte överklagas. En försökssameby kan som medlem anta same som är medlem i annan sameby trots att kravet på ursprung i samebyn inte är uppfyllt. En medlem, som inte deltar i renskötseln inom byns betesområde, har rätt att säga upp sig till utträde ur försökssamebyn.

För en försökssamebys förpliktelser svarar endast försökssamebyns tillgångar. I tillgångarna inräknas insatser och avgifter som har förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalts. Gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnader olika bestämmelser för skilda verksamhetsgrenar, ska inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt. I fall som avses ovan får medel och andra tillgångar som är att hänföra enbart till viss verksamhetsgren icke användas för ändamål som faller utanför verksamhetsgrenen. De tillgångar och skulder och den renskötselverksamhet som övergår till försökssamebyn ska hänföras till en skild verksamhetsgren för renskötseln.

Sameby får i stadgarna föreskriva att bara röstberättigade medlemmar får närvara när en skild verksamhetsgren behandlas vid bystämma. I fråga om rösträtt på bystämma gäller att

1. varje myndig medlem har en röst,

2. på begäran av medlem ska röstning ske efter renantal i frågor som avser användningen av byns renbetesområde för renbete, anläggningar för renskötseln, flyttning av renar eller på annat sätt rör renskötselarbetet och därmed sammanhängande ekonomiska frågor,

3. vid röstning enligt 2 ovan har medlem en röst för varje ren som enligt gällande renlängd innehas av medlemmen,

4. på begäran av medlem ska röstning ske efter insats i frågor som avser användningen av byns renbetesområde för särskild verksamhet och därmed sammanhängande ekonomiska frågor,

5. vid röstning enligt 4 ovan har medlem en röst för varje insats som enligt gällande regler innehas av medlemmen,

6. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud,

7. ingen får för egen eller annans del rösta för sammanlagt mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet,

8. att den mening som erhållit det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut,

9. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som stöds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande,

10. att beslut om ändring av stadgarna inte är giltigt, om det inte biträds av minst två tredjedelar av det på stämman företrädda röstetalet enligt 2 ovan och dessutom, såvitt gäller föreskrift som avses i 38 § andra stycket 1--6, av flertalet av byns myndiga medlemmar.

Försökssamebyns stadgar ska ange

1. samebyns benämning,

2. den ort inom byns betesområde, där byns styrelse ska ha sitt säte,

3. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter ska finnas, motsvarande uppgifter beträffande dem,

4 samebyns räkenskapsår,

5. hur ofta ordinarie bystämma ska hållas och tiden för sådan stämma,

6. hur kallelse till bystämma ska ske och andra meddelanden till medlemmarna ska tillställas dem och när föreskrivna kallelseåtgärder senast ska vidtagas,

7. grunderna för fördelningen av jakt och fiske och förläggning av medlems byggnad inom samebyn,

8. tid för betalning av debiterad förskottslikvid,

9. tid för betalning av belopp som enligt 44 § kommer samebyn eller renskötande medlem till godo,

10. vilka fonder byn skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske,

11. de närmare föreskrifter som behövs.


Sammanfattning

Guovssonásti anser att utredningen ska, mot bakgrund av det som redovisas ovan, avvisas.

Guovssonásti anser att förslaget också ska avvisas av det skälet att den inte skickats ut på remiss till sameföreningar och samebyar. Plenum har enhälligt fattat beslut om att viktiga frågor som rör samer ska skickas ut på remiss. Vi anser inte att det räcker med att endast använda större organisationer som remissinstanser.

Utredningen har heller inte fullföljt de direktiv plenum antagit. Utredaren har inte gjort en konsekvensutredning av förslagets genomförande. Det finns inte förslag på hur Sametinget kan utvecklas som organ för samisk självbestämmande, ökat inflytande och delaktighet. Inte heller ges förslag på ökat inflytande och delaktighet i beslutsprocesser. Utredningen visar inte heller hur FNs urfolksdeklaration ska införlivas i den svenska statens samepolitik och rättsystem eller hur den samiska allmänheten har involverats i arbetet.

Guovssonásti föreslår att avvisa förslaget eftersom de inte fyller utredningsdirektiven och att utredningen därför är undermålig och svarar inte upp mot hur en ny samepolitik kan utformas.


Referenser

[1] Första Bihang eller Codicill till Gränsse Tractaten emellan Konunga Rikena Swerige och Norge, Lappmännenen beträffande, den 21 sept/2 okt 1750

[2] Kongl. Maj:ts förordning, rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge den 6 juni 1883

[3] Lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige den 4 juni 1886

[4] Lagen 1928:309 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

[5] Rennäringen i Sverige, SOU 1968:16

[6] Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1971

[7] Rennäringslag, SFS 1971:437

[8] Samerna i Sverige, stöd åt språk och kultur, SOU 1975:99 och 100

[9] Om insatser för samerna, prop. 1976/77:80

[10] En ny rennäringspolitik – öppna samebyar och samverkan med andra markanvändare (SOU 2001:101)

[11] Sametingets plenum den 8-10 oktober 2002, § 39

[12] Skrivelse till Sametingets plenum om samebyn m.m., Siida-juogus den 30 januari 2011

[13] Samernas riksförbunds (SSR) positionsdokument inför framtagandet av en ny samepolitik, version 2.1

[14] Motion 507, inlämnad till Sametinget den 11 februari 2017 av ledamot för Guovssonásti